Det var ju sista dagen på förskolan i Fredags. Förskolan jag nu varit på i 5 veckor. Jag fick en liten present av minichefen där. Han gav mig 2 linnen. Schyssta linnen också! Perfekt inför Sunny ju. Jag som tänkt att köpa linnen ändå liksom! Riktigt klockrent. Tusen tack!

Men just för att jag nu faktiskt har lämnat förskolan så ska jag passa på att skriva av mig lite angående det tänkte jag. Dessa saker har jag tänkt på nästan varje dag under dessa veckor men aldrig pallat skriva om då jag vet att min blogg läckt ut lite även där... Och jag orkar inte skapa mig nå konflikter eller tjaffs med nån personal där. Jag pallade liksom inte ta risken. Så jag valde att spara på detta tills min tid där var över. Tills nu.


Det finns vissa människor där alltså. Ja, jag vill inte nämna några namn såklart men dessa människor promenerar mig på nerverna å de grövsta. Dessa pinsamma barnskötare. Dom kör med oss vikarier. Dom vet allt. Dom kan allt. Dom påpekar småsaker hela tiden. Dom har något slags konstigt helt obefogat storhetsvansinne bara för att dom ÄNTLIGEN hittat någon som ligger under dom i hierarkin. Yess! En vikarie! Nu ska vi minsann visa honom hur duktiga och välutbildade vi är! Så då låter dom sin patetiska ynkliga bekräftelsekåta fullständigt ologiska hybris gå ut över mig...

Dessa människor är så jävla fattiga. Det var inte många, det ska jag inte påstå. Men jag tänker främst på 2 stycken särskilt. Såna där sjukt självupptagna blåsta morsor som det bara osar falskhet från. Så tröttsamt att lyssna på deras gaggande om ingenting. Deras barn, deras liv och hela deras fattiga dötrista tillvaro. BESPARA MIG DET TACK!

Och måste dom leka så duktiga? Måste dom rätta mig HELA TIDEN även när jag inte ens gör något misstag? Visst om det är ett uppenbart fel i mitt arbete, då förstår jag. Men som dom höll på alltså... Det var liksom pinsamt. Småsaker. Hela tiden. Här och där. Du måste vika pappret när du torkar dig Nemo! Du måste sjunga bä bä vita lamm på hebreiska också Nemo! Nej men ja, ni fattar ju själv vad jag menar. Jag var seriöst sååå nära på att ryta ifrån sååå många gånger.. Men jag vågade inte. Och det ångrar jag fan idag. Jag HATAR att bli körd med.

Och så vill dom samtidigt verka sådär goda och snälla. Fast det är så sjukt genomskinligt. Man ser rakt igenom dom. Vilka tror dom att dom är? Och varför tror dom att jag är värsta färskingen? Har fan jobbat på ett eller annat sätt med kids i typ 2 år snart... Så jävla provocerande! Usch.