Not afraid.
Vad jag än gör så sårar jag någon. Jag vill bara inte bli sårad själv. Jag är inte egoistisk.. Inte just nu. Men jag vill ju bara göra rätt. Jag försöker inte vara någon martyr. Detta är ingen självömkan. Jag söker inte empati. Jag vill bara kunna vara mig själv utan att förlora på vägen. Jag hatar att förlora. Jag hatar att känna mig svag. Jag hatar att visa mig sårbar. Måste man alltid såra varann? Varför ska allt vara så jävla svårt och komplicerat? Varför ska alltid tajmingen vara så jävla pissig?
Jag försöker verkligen.. Det gör jag. Men det känns som att ju mer jag försöker vara folk till lags, ju mer fuckar jag upp det. Det känns som att jag kanske inte borde försöka ens. Jag kanske bara borde köra mitt race och sen se hur det blir. Liksom ta den chansen. Sluta anpassa mig. Sluta hoppas. Sluta tryckas ner. Sluta bry mig om vad folk säger. Jag har ju klarat mig ganska bra hittils på att vara just...jag. Vad är det som säger att det inte skulle funka i framtiden?
Sluta säg åt mig hur jag ska leva. Visst, om jag ber om det. Det är en sak. Men inte annars. Det är mitt liv och mina beslut. Men just nu. Just här i detta nu... Ja, fan alltså. Jag känner mig helt tom. Helt liten. Jag hatar att vara beroende av någon annan. Jag hatar att ens tänka på någon annan än mig själv. Ibland trivs jag faktiskt i mitt ego. Jag trivs i sitsen att bara ha mig själv att bry mig om. Så sen när jag väl måste bry mig om någon annan. Ja, då bli det antingen fågel eller fisk. Succé eller kaos. En sak vet jag iaf. Mitt hjärta älskar det. Men min hjärna hatar det.
Det går inte att välja om man ska tycka om någon, bry sig om någon eller inte, det kommer helt utav sig själv. Jag tycker inte du borde sitta och fundera så mycket även fast jag vet att man helt enkellt bara gör det, utan vilja ibland.. Kanske. Hjärnan säger oftast en grej och hjärtat en helt annan. Låt hjärnan säga sitt och låt hjärtat för en gåns skull bestämma. Det är bra skrivit och ingen har rätt att säga till dig vad du ska göra och inte göra, du måste bara känna efter själv vad du vill, även fast det kan kännas svårt, även fast du kanske vill göra två saker samtidigt, nu vet jag inte riktigt vad det handlar om, men kan tänka mig att det är tjejen. Upp till bevis om du tycker om henne, jag tror både du och hon behöver se vad som händer när du åker till sunny beach, gör du bort dig är det inte ni två som ska sattsa på någonting, tänker du på henne varje dag och håller dig ifrån andra tjejer, tycker jag du borde ge allt. Men man behöver känna själv "Jag vill inte hålla på med någon" ingen ska tvinga en, ingen ska säga någonting för det är ditt hjärta som kommer välja vägar i livet, hjärnan kommer nästan alltid säga någonting annat för man tänker alltid så himla mycket, men kommer aldrig fram till något. Jag bara babblar kanske, var alltid ärlig, om du säger till tjejen nu att du kanske inte kommer klara av det, hon kommer bli glad då av din ärlighet även fast det kanske kommer svida om hon tycker om dig. Du vet vad jag menar.. För det skulle jag själv vilja höra. Jag kanske bara babblar, kanske.. Jag vet inte. Lycka till iallafall:)
Nu skriver jag något du säkert inte vill höra. Men det är så att när du blir äldre så skiter du faktiskt i vad andra tycker. Du är rädd hela tiden för att bli gammal "och tråkig" men många fina saker hänger faktiskt med åldern!
You don't give a damn!
Det bästa med att snart vara 40 är att jag skiter FULLSTÄNDIGT i kommentarer och vad mina vänner tycker och tänker när det gäller min relation. De stöttar, de sabbar inte ...
Tänk efter. Vad vill DU, vad vill DU ha ut av framtiden?
OCH mycket viktigt är, vad vill dina vänner ha ut av sina "förslag" gynnar det dem eller gynnar det dig?
Ställ dig dessa frågor och du får svaret.
