Hur fan kan du? Hur fan vågar du? DU av alla! Du som skadat mig så mycket genom åren. Du ska bara finnas där. Du ska stötta mig i vått och tort. Om jag dödar någon så ska du ha min back. Du är så feg. Jag får såna obehagliga flashbacks av sånt här. Vårat förflutna bara rinner över mig igen. Alla gamla skräckminnen spelas upp igen som på repris i min skalle. Du kan inte göra såhär. Du får inte göra såhär. Nej nej nej. Hur fan kan du? Hur har du mage? Hur resonerar du? När jag behöver dig som mest liksom. Förlåt fina lillasyster men jag vet att du förstår. Hoppas ni alla får en trevlig studentmiddag där på den fina resturangen på Söder. Förlåt att jag bara sprang därifrån helt plötsligt gråtandes. Förlåt alla.

Alla utom du.