Mamma ringde precis från Goa, Indien. Hon satt på stranden där i 30 graders värme och det dunkade Goa-Trance i bakgrunden från hotellet hon bor på. Hon lät väldigt lycklig och harmonisk. Ganska tvärt om mot vad jag känner just nu med andra ord. Hon säger ofta väldigt kloka saker, min mor. Hon lugnar mig väldigt bra. Hon är ofta väldigt stabil och trygg av sig även om hon självklart också har sina svackor ibland. Hon pratade nu i några minuter och jag mest bara lyssnade.

Hon pratade om att vi lever, vi är friska, vi är en stor ganska lycklig familj där alla älskar varann, vi har mat för dagen och tak över huvudet, vi bor inte på gatan. Ja, ni vet. Såna där alldagliga saker som känns så självklara för oss men som man nog ändå mkt oftare borde tänka på. Saker man verkligen borde reflektera över oftare då man tyvärr tar saker lite väl mkt för givet här i livet.

För tänk hur mkt värre det ändå kunde ha varit..
Tänk de som sover under broarna i 20 minusgrader...
Tänk de som är helt ensamma i hela världen...
Tänk de som sjuknar in i något obotligt i ung ålder...
Tänk de som sitter på ett heroinberoende...

Ja, hon får mig ofta att tänka. Min moder.