Denna fråga går ut till er förhållandemänniskor där ute!
Jag säger inte att detta hänt mig nu nyligen men jag blev bara nyfiken på detta då det hänt mig förr. Tänk er att ni ska visa er flickvän eller pojkvän en film. En film som du verkligen älskar. Ni tittar på filmen gemensamt med er käresta. Men det visar sig att din käresta inte alls gillar filmen. Faktum är att han/hon tycker den är rent ut sagt skitdålig.
Hur tar ni det då? Blir ni provocerade då? Kan ni känna lite irritation? Eller släpper ni det bara och lever helt enkelt bara vidare med det faktum att ni har olika smak...
Min kompis sa att i början i hans förhållande kunde han irritera sig på sånt. Men nu har dom varit ihop så pass länge så att dom har lärt sig att leva med deras helt olika filmsmak. Min mamma sa i sin tur att hon blir sjukt irriterad på sånt. Hon kan inte riktigt ta sånt och blir provocerad så det heter duga.
Hur är det för er mina kära läsare?
(detta gäller självklart inte bara "film", tog de mest som ett exempel)
Jag och min pojkvän har en massor av olikheter, men jag tycker bara att det är bra. Va tråkigt det skulle vara i längden om alla skulle vara likadana. Att man är olika, tänker olika om vissa saker gör det bara mer intressant. Jag skulle själv få krupp om min pojkvän höll med mig i allting, då har man ju inget att diskutera.
Ville bara säga att jag älskar din blogg. Bara så du vet :)
Nej, klart man inte tycker om allting samma. Men då kan man ju turas om med filmer/programm eller så ser man någonting (för det borde ju finnas något som båda tycker om) så då ser man det när man är tillsammans:)
Olika smak utgår jag alltid från att man kommer ha, jag har värsta tacky smaken så det vore konstigt annars. Och gällande musik vill jag knappt ens att vi ska gilla samma sak av flera skäl.
MEN, sen finns det de här filmerna/serierna som är mer än en smaksak. Som är en del av livet och den jag är. Och vad någon tycker om de grejerna tycker jag säger väldigt mycket om den personen. Därför kan jag givetvis bli lite bedrövad om någon jag gillar inte gillar dem... Känna lite "han förstår inte, alltså förstår han inte mig"
Men det är inte direkt en dealbreaker. För jag tänker att det samtidigt kanske helt enkelt bara handlar om smak från hans sida.
Jag tror att man bör söka en partner som har liknande värderingar som en själv för att slippa onödiga småbråk men också för att när man, enligt mig, i din och min ålder bestämmer sig för att gå in i ett förhållande bör tänka långsiktigt och tänka sig en framtid tillsammans. Hur ska man kunna bo tillsammans (eller kanske till och med skaffa barn tillsammans och uppfostra dom på ett bra sätt i framtiden) om man tycker olika precis hela tiden?
Men exakt lika kan man inte tycka i allt. Och så ska det ju vara. Man är ju två olika personer. Man kan offra sig ibland och se en action-thriller för att man vet att det gör ens älskling glad även om man hade föredragit en romantiskt komedi. Men då ser man en sådan film nästa gång. Älskar man varandra unnar man varandra att (få se den typen av film, till exempel). Man får göra kompromisser i ett förhållande men grejen är att de inte känns lika mycket som kompromisser, det känns inte som om man offrar så mycket när man får se sin kille/tjej glad, till skillnad från om det bara varit en kompis.
Jag har faktiskt inte tänkt på det så mycket just för att jag och min babe har samma smak i princip allt gällande tv program, film och musik. Jävligt skönt, annars skulle de nog slita rätt rejält på förjållandet om man varje kväll vara tvungen att bråka om vilket program man ska se eller vilken musik man ska lyssna på. Därimot tycker jag att man absolut ska/kan ha olika åsiker, bara man inte måste ta i tu med dem varje dag.
Äh vafan, jag är en toffel. Alla flickvänner jag har får bestämma
