Precis hemkommen från återbesöket hos läkaren. Och ja, det var HIV precis som jag fruktade. Neeeeeeeeeej då. Vad som var felet på mig? Exakt ingenting. Bortsett från en liten bakterie i magen som man får av att dricka smutsigt vatten (Ja, Bulgariskt vatten kan vi då anta). Det är den bakterien som gett mig mina ganska omfattande magproblem dessa två veckor.. Men den bakterien försvinner även den av sig själv med tiden...

I övrigt då?
Blodtryck?
Puls?
Lungor?
Könssjukdomar?
Levern?
Njurarna?
HIV?
Övriga värden och sjukdomar?

INGENTING. Allt var perfekt. Allt var precis som det ska. Jag stod bara och gapade när hon sa det. Doktorn fick plocka upp min haka från golvet. Lever-värden perfekta? Say what? Då undrar man ju... Driver den Svenska läkarkåren med mig? Vad fan krävs egentligen för att dom ska säga att man borde lugna sig? Att man lever destruktivt och borde tagga ner på sitt levnadssätt?

Ja, det är märkligt. Jag känner få människor som levt lika hårt och destuktivt som jag de senaste 3 åren.. Men ändå så får jag jämnt samma svar när jag går till läkaren. Eller ja.. Iaf de 3 senaste gångerna jag varit där. Dom säger bara att jag är ett fysiskt praktexemplar. Att ingenting är fel. Visst... Jag ska ju såklart inte klaga på detta. Detta är ju ett sjukt positivt och glatt besked! Men alltså.. Det är väl bara det att det är så sjukt. Sån jävla chock.

Vad krävs liksom?


Sen att Penisen var frisk som en nötkärna ser jag bara som en fin bonus :)



Sunny Beach




Tylösand