Det är jävligt konstigt att man inte kan få må lite dåligt och beklaga sig lite utan att vara självömkande och patetiskt. Jag vägrar ta på offerkoftan för det är inte så jag fungerar. Ni som tror det är helt fel ute. Jag tycker verkligen inte synd om mig själv. Tro mig, det är typ det sista jag gör. Jag vet mycket väl om att i princip alla mina misslyckanden, motgångar och dåliga sidor är saker jag odlat och skapat helt själv. Så empati är inget jag söker när jag beklagar mig över att jag mår dåligt. Jag skyller inte på någon annan. Jag söker inte medkänsla när jag "gnäller". Jag skriver av mig för att jag mår bättre av det. Jag skriver av mig för att jag behöver det. Jag skriver av mig för att detta är min blogg.. Och jag tycker ni förtjänar att vara med mig. I både medgång och i motgång. Om ni inte gillar mitt resonemang eller helt enkelt inte fattar vad jag menar... Ja, då har ni nog helt enkelt surfat in på fel blogg dessvärre. Ville bara säga det.

God Natt. Ni är bäst.