Pratade lite med en av småcheferna idag.. Ja, dom är ju rätt många chefer där dessvärre. Hon sa att dom alla gillar mig som fan men att dom först och främst (självklart) söker någon med förskolelärar-utbildning.. Så mina odds minskade idag ganska markant. Jag blev ledsen och smått bedrövad när dessa smått miserabla ord ekade in i min trumhinna. Hon sa dock att jag mer än gärna får vara hos dom hela April... Och sen halva Maj. Kanske längre. Men hon lät samtidigt väldigt osäker i typ allt hon sa. Det var luddigt på något sätt. Känns inte som något är spikat ännu. Känns som det handlar om väldigt mkt olika viljor. Om anställningsstop och ja.. Det där vanliga klassiska. Jävligt jobbigt var det i vilket fall. Jag hatar när man bygger upp sitt hopp så jääävla mkt.. När man vill, tror och hoppas något sååå mkt! För att sedan dras ner till marken igen. Den känslan är fan fruktansvärd.

Så om jag ska vara ärlig mot er så lutar det i nuläget mot alternativ nummer 3 i DENNA lilla ångestfråga. Och beslutsångesten då? Tjaa.. Jag skulle ju ljuga om jag sa att den inte var värre än någonsin.

HEEEELP MEEE?!