Att leva i ovisshet.
Allt framför mig känns ovisst.
- Hur länge får jag jobba kvar på dagis?
- När åker jag till Sunny?
- Ska jag ens åka till Sunny?
- Vad ska jag göra i höst? Och vart ska jag vara?
Så många frågor. Så få svar. Mitt liv i ett nötskal.
Oj, ser man på. Det rimmade ju nästan :)
Du har ju visst svaret själv.
"Folk ser de inte. Folk inser inte. Folk tar allt med en klackspark. Bara den innersta kretsen förstår nog omfattningen tror jag. Jag är bra på att dölja mina problem. Jag är bra på att dölja mina sorger. Jag har en mask som jag är ytterst skicklig på att dra på när det behövs. Denna mask har jag haft i min ägo i många år... Och jag använder den ofta än idag.
Ibland kan jag känna att jag umgås med fel människor. Jag hamnade fel redan från början liksom. Jag skyller inte mitt missöde på dom.. Jag klandrar verkligen ingen.. Men det blir så mkt svårare att ta sig ur saker som detta, när man har så många likadana liksinnade människor runt omkring sig."
