Det är inte ofta jag tar med mig mat hem från jobbet längre. Orkar helt enkelt inte sen jag flyttade hem till morsan igen. Det var fan så mkt viktigare och nödvändligare när jag bodde själv. För då var man så fattig, lat och så. Då var de faktum att man kunde ta med mat hem från jobbet helt underbart effektivt och smidigt. Men idag gjorde jag faktiskt det. Tog med matlåda från jobbet. Främst pga de faktum att det var Broccolisoppa. Jag vet, jag veeeet. Det låter inte så gott. Men som vår kock lagar den. Alltså..det är heeeelt sick! Jag trodde ALDRIG i hela mitt liv att jag skulle kunna tycka om en Brocolisoppa men denna soppa mina damer och herrar. Denna soppa är något out of this world. Svårt att beskriva den faktsikt. Så god är den.

Anyways... Jag tog med mig en liten hink med soppa från jobbet plus lite nybakt bröd. Och när man tar med sig mat från jobbet så blir det automatiskt lite pinsamt. En liten skam går över kroppen. Det är egentligen jättelöjligt, jag vet.. Men ändå. När man sitter där på bussen på väg mot Slussen.. och har en liten plasthink breve sig och en plastpåse med bröd i. Man känner sig bara jävligt fattig och luffig. Call me a geek men så känner jag iaf. Inte jättemycket.. Absolut inte. Men lite. Lite pinsamt. Lite fattigt.

Så jag satt där och ignorerade allt och alla hela vägen in till Slussen. Sen när jag skulle ta T-banan från Slussen sen så inser jag helt plötsligt att det är Torsdag! Och jag solade inte solarium förra Torsdagen.. Alltså gick det helt plötsligt upp för mig att jag måste sola idag. För ja, as you know så solar jag varannan Torsdag. Vet inte varför. Det har bara blivit en sån grej. Så jag klev av vid Medis och gick till mitt solarium. Sen när jag gick ut därifrån så luktade jag allt annat än glass och godis. Det blir ju lätt så. Man är ju inte precis so fresh and so clean efter ett solariumsbesök. Det vet ni som brukar sola...

Så när jag klev på T-banan igen så har jag alltså två skäl att skämmas. 1. Hinken och plastpåsen. 2. Jag stinker ordagrant bajs. Jag kliver ännu hårdare in i min egen värld och ökar volymen på iPoden till max. Allt för att kunna totalignorera precis ALLT som sker runtomkring mig. Alla människor. Jag går så hårt in i denna roll som ignorerare att jag fullständigt glömmer bort vilket T-bana jag sitter på. Jag ska ju mot Hagsätra. Morsan bor ju i Högdalen så jag ska ju ta T-banan mot Hagsätra! Och vilken tub sitter jag på? Jooo, den mot Skarpnäck. Och när märker jag detta? I FUCKING SKARPNÄCK! Jag lyckas alltså åka hela fucking vägen ut till Skarpnäck utan att märka det. Jag är så inne i min musik. Jag är så inne i facebook på iPhonen. Jag är så inne i min värld. Så helt plötsligt märker jag att ALLA människor går ut ur vagnen... först DÅ tittar jag upp och ser att det står "Skarpnäck - Slutstation - Avstigning för samtliga passagerare" ovanför mig.

Hur snygg tror ni att jag kände mig vid detta tillfälle? Hur lyckad? Hur glad? Hur cp-skadad? Vad fan skulle jag göra? Ja, vad fan kunde jag egentligen göra? Inte mkt... Jag fick helt enkelt åka hela vägen tillbaka till Gullmarsplan för att byta till Tuben mot Hagsätra. Och det bör tilläggas att mammas hemhållplats Högdalen inte precis är jättenära. Det är två hållplatser innan slutstationen Hagsätra. Så det blev ett jäääävla åkande ska jag säga er! I det där svettiga fattiga skick som jag var/är i!

NU kom jag liksom innanför dörren hemma! Jag som slutade jobba 16.30...

Dusch nu kanske?