Fy fan vad jag mådde kasst i natt. Det var helt sjukt. Det var verkligen något out of this world. Jag förstod inte varför heller.. Jag menar, visst.. Det var Söndagkväll och så. Men detta var ingen vanlig Söndagsångest. Jag har inte ens en särskilt hård helg bakom mig. Snarare ovanligt lugn. Jag var helt förstörd i natt. Jag var inte trött för fem öre men gick ändå och la mig vid 12 eftersom jag skulle jobba idag.. Och jag låg bara och stirrade i taket och timmarna gick. Jag tror jag somnade runt klockan 3 ungefär.. I tre timmar låg jag bara där och gjorde exakt ingenting. Jag tänkte på så mkt saker.. Men idag minns jag inte någonting av de jag tänkte på. Så jävla sjukt. Jag bara låg och mådde uppriktigt sagt piss. Jag kände mig svag, ynklig och var bara så jävla ledsen. Det är så jävla konstigt att prata om för nu idag så är det helt lugnt med mig. Det var bara precis igår kväll. I natt. Och det är verkligen ologiskt då jag ändå mår relativt okej just nu. Förhållandevis bra liksom. Jag har fått en del jobb på senaste tiden plus att livet i övrigt funkar rätt okej just nu.. Så gårdagkvällen kom verkligen som en rejäl käftsmäll. Glad att den är över dock.. Nätter som i natt vill jag inte uppleva igen. Fy fan.

Ska vi prata om något roligare istället? Det tycker jag nog. En tjej addade mig på facebook igår.. Och i vanlig ordning så frågade jag vem hon var, vad hon ville mig och lite sånt innan jag nu eventuellt skulle acceptera... Man vill ju checka av liksom.. Ännu desto mer angeläget blir dessa rutinfrågor när man dessutom inte har några gemensamma vänner heller. Då svarar tjejen att hon sett mig ute ett par gånger och letat upp mig på facebook. Jag frågade varför och hon svarade "måste väl varit ditt utseende antar jag :$".. Och ni som känner mig vet ju ungefär hur jag funkar här. Ni som vet hur jag funkar vet också att det är sånt här som jag brinner för. Som jag typ lever för. Komplimanger. Hyllningar. Det spelar ingen roll om det är en tjej som tycker jag är snygg, en förälder som tycker jag är duktig på mitt jobb eller en lagkompis som tycker att jag gjorde ett snyggt mål. Positiv kritik är som en evighetsorgasm för mig. Det betyder så äckligt mkt för en bekräftelsekåt stackare som jag. Och detta händer ändå då och då... Att folk addar mig såhär. Att dom sett mig ute och sånt. Då undrar man... Varför går dom inte fram på krogen istället? Det är ju bara lilla jag! Fattar dom att jag skulle dött av nöjdhet om jag fick en sån komplimang IRL på krogen? Nej, förmodligen fattar dom inte det eftersom dom inte känner mig... Men ja, förhoppningsvis vågar Sveriges tjejer liiiite mer nu i framtiden! :) My advice to you girls of Sweden!






Nu: Innebandy på Värmdö!
Senare: Boston Tea Party - Bästa TV-programmet there is!


Smell ya later