Att knarka på relationer.

2010-03-08 • 17:52:52
Jag lånar ett utryck som min pappa ofta använder. Ibland känns livet som ett enda långt missbruk. Man måste missbruka någonting. Så känner jag lite grann själv och jag vet att jag fått det från min pappa.. Som i sin tur fått det från sin mamma. Båda är grova missbrukare rakt in i själen. Och detta arv har nu nått mig. Missbruk kan handla om allting. Det kan handla om alkohol, droger, kläder, glass, Coca Cola, sex... Tro mig. I´ve seen em all! Och ja, det kan faktiskt till och med handla om relationer.

Hur menar jag då? Jag menar det faktum att ta förhastade slutsatser och beslut. Man ger sig in i saker som man själv egentligen inte ens tror på. Man inbillar sig själv så hårt att det är rätt så att man till slut tror på det. Man vill att det ska vara på ett sätt. Man vill så gärna känna på ett sätt. Men man gör det inte. Man lurar sig själv. Man lurar sin egen hjärna. Sitt eget hjärta. Sin egen själ. Man hoppas, tror och inbillar sig på ett sätt som bara en riktigt trasig missbrukare kan gärna. Man missbrukar sina egna känslor kanske man kan säga. Man lurar hela systemet.

Emma sa alltid att jag aldrig skulle ge mig in i en relation innan jag själv mådde bra och var harmoisk. Det skulle aldrig slå väl ut sa hon. Och ack så rätt hon fick. Återigen. För det är ju så sant. Man kan inte gå in i ett förhållande när man mår dåligt. Man kan inte utsätta en annan människa för det. Gå runt och hoppas att hon ska kunna få en att må bra. Man måste först må bra själv - Först då kan man må bra tillsammans med någon annan. Annars blir det som att man skaffar sig en relation FÖR att väga upp sitt annars så patetiska, ångestladdade och trasiga liv. Man vill att sin skepnad ska bli vackrare. Sin lilla mask. Man måste se bra ut utåt. Man kan ju inte gå runt och bo hemma, vara arbetslös och sen ÄVEN vara singel. Nej nej. Man måste åtminstone ha 1 av 3. Jag säger inte att det var såhär jag gjorde.. Men jag säger att ibland kändes det lite som att det var så.. Ja, precis.. Knarka på relationer.


För idag tog det nämligen, som ni säkert förstått vid det här laget, slut med E. Vi har officiellt sett bara varit ihop i en månad men vi har umgåtts i flera månader. Anledningen till att det tar slut är helt enkelt att jag inte är kär. Och nu kommer det låta som att jag utnyttjat henne vilket inte är fallet. Jag har verkligen försökt och sanningen är att jag trodde att vi skulle kunna bli kära på riktigt. Jag trodde, hoppades och ville verkligen nå upp till samma känslomässiga nivå som hon är på.. Men det blev helt enkelt aldrig så. Och jag kan inte gå runt och vara ihop med någon av empti. Det måste kännas 100% rätt. Det måste vara "it" liksom. Allt eller inget.

Och ja... Kanske var jag dum som blev officiellt tillsammans med henne. Men som sagt.. Jag trodde verkligen att jag skulle bli kär. Det fanns alla förutsättningar för det. Men dom rätta känslorna kom aldrig. Dom där känslorna som jag väntade på. Dom som jag trånade efter. Dom där starka känslorna som skriker i hela kroppen att "this it it". Och utan dom, ja, då finns inget kvar att satsa på. Det går inte att vara i en relation där man är på så pass olika nivåer känslomässigt som vi var. Det är helt omöjligt och varken rättvist eller hälsosamt. Mot varken henne eller mig.

Nu kommer förmodligen många av hennes polare rasa mot mig.. Ni som tvivlade så hårt på mig i början och blev förbannade för att hon gav mig en chans. Men ni behöver verkligen inte göra det. För vad ni än säger så gör det knappast situationen bättre. För varken mig eller Emelie. Så allt ni säger och tänker - Håll inne det istället. Eller prata med henne. Mig behöver ni inte prata med om det för det kommer inte ge något. Men ni ska veta, samtliga, att hon är fantastisk. Hon är en komplett tjej. Så vacker. Så rolig. Så charmig. Och sist men inte minst, så omtänksam. Och hon kommer göra någon kille där ute väldigt väldigt lycklig i framtiden. Det är jag 100% säker på. Men den killen är inte jag. Inte här och nu iaf. Kanske senare i livet. Kanske i nästa liv. Vem vet.

Slutsats: Jag tänker aldrig aldrig aldrig ge mig in i en relation igen om det inte känns 10.000% rätt. Mina senaste två "relationer" har verkligen lärt mig det. Oavsett om världens mest perfekta människa nu skulle stå på knä och dyrka mig. Jag skulle säga nej. För om jag själv inte känner att det är helt helt rätt. Ja, då finns det ingenting att kämpa för. Då finns det ingenting att bygga på. Allt måste verkligen kännas 100% rätt alternativt att man ligger på samma nivå känslomässigt som sin partner. Ovärdeliga nycklar i byggandet av ett förhållande.


A Part of your mind
Postat av: K.

Wow. Du har verkligen förmångan att utrycka dig väl med ord. Få människor besitter den talangen på samma sätt som du. Fortsätt skriv!

2010-03-08 • 18:04:50
Postat av: June Carter

Frågan är:

Hur ska du laga dig själv så att du blir mottaglig att älska? Det vet bara du. Vägen dit kanske kantas av folk som hjälper dig att hitta vägen men i stort så handlar det om dig och din eftertanke om vad du vill få ut av livet...inte kortsiktiga lösningar utan sanningen om ditt eget fortsatta liv. Den måste du komponera ihop nu. Du måste bli hel.



Kram fina Nemo.

2010-03-08 • 18:11:41
Postat av: Patrik

Jag tror egentligen inte att du är, låt oss kalla det trasig, än någon annan egentligen. Man går igenom olika faser i livet, tråkiga och roliga. Givetvis är man djupt deprimerad ibland, det är då du hämtar kraft från din familj och dina vänner på samma sätt som du stöttar dem när dom inte är på topp.

Förr eller senare får du ett jobb och skaffar en lägenhet, det kommer bli en knuff i rätt riktning.

Förstår att du rent ut sagt mår skit nu, även om man är den som gör slut så är det extremt tungt. Kämpa på och skriv av dig varje dag, det hjälper ju också som du ju redan har märkt!

2010-03-08 • 18:31:48
Postat av: doktorn

Klockren analys! Du behöver ingen ordination - du har ju receptet redan! Det gäller bara att ta medicinen också, även om den smakar litet beskt...



Hur går det med jobbsökandet? Ett förslag till som skulle kunna passa dig (tror doktorn i alla fall):

Personlig Assistent

Mammavikariat 66 % enligt schema dag/kväll/helg.

BUSACC AB, Sundbyberg (Platsbanken AMV)

http://pb.arbetsformedlingen.se/Standard/DetaljeradSokning/VisaPlatsannonsSokDetaljerat.aspx?ids=1656440

2010-03-08 • 20:38:57
Postat av: Kajsa

När du skriver såhär, just exakt på det här sättet, så skriver du överlägset bäst av alla de bloggar jag följer. Lätt.

2010-03-09 • 00:26:55
Postat av: Anonym

Wow, du lyckas verkligen förstöra allt som är bra i ditt liv. Man blir liksom inte ens förvånad längre.

2010-03-09 • 09:42:14
Postat av: Anonym

Det behöver inte alltid bli så. Man måste inte alltid vara hel.



När jag (helt otippat) träffade min andra halva fanns det bara mörker. Jag ville dö. "Vilket sätt går snabbast, vilket sätt är mest smärtfritt, hur ska jag gå till väga?" var tankegångar som fanns där varje dag. Nu, två år senare, börjar jag bli mig själv igen. Mycket på grund av mig själv, mycket på grund av psykiatrisk hjälp/samtal, mycket på grund av mina nära och kära men inte så mycket på grund av min andra halva som man skulle kunna tro. Jag berättade allt. Allt jag gått igenom. Allt jag hade gjort. Varför jag kände som jag gjorde. Det var ärlighet från första ögonkastet, kan man säga. Redan dagen efter första dejten hade vi "det" samtalet, bara för ärlighetens skull. Det var allt eller inget som gällde. Och det som växte fram mellan oss stärkte mig, såklart. För jag blev accepterad för den jag varit. Jag ville inte vara den personen mer. Och sen dess har jag inte varit det heller. Men vägen har varit lång och skitjobbig.



Den underbara personen kom in och räddade mig. Bokstavligt talat. Som i ett trollslag fanns det något värt att leva för. Men när livsglöden kom tillbaka, lyckades jag komma tillbaka till mig själv. Steg för steg. Jag är ännu inte där. Men jag är nära.



Den personen för dig kanske inte är E. Men stäng dig inte totalt! Det finns människor som kan rädda en på sätt man själv inte trodde var möjliga.

2010-03-09 • 10:57:52
Postat av: Anonym

När den rätta dyker upp tror jag det inte spelar någon roll om du bestämt dig för att vara singel eller inte. Då kan du inte motstå.

2010-03-09 • 11:15:20
Postat av: CITTY FOR PRESIDENT

Starkt av dig att blogga om det.



Om du inte är kär i henne är det inte värt att ödsla tid på. Det gör dig inte till trasig. Jag har aldrig haft något behov av att andra människor ska tycka om mig och när jag väl blivit kär (två gånger) så har det varit i personer som dök upp från tomma intet och var så jävla bra från dag ett. Man känner sånt och då håller det dessutom. Finns det inte där så finns det inte där.



Stay black!

2010-03-09 • 16:27:23
URL: http://cittyforpresident.blogspot.com
Postat av: Anonym

Alla som vet vem du är eller känner dig visste att det skulle komma förr eller senare, ingenting förvånas man av när det gäller dig

2010-03-09 • 19:47:10
Postat av: Anonym

Att "det" skulle komma? Vad är "det" ? Att Nemo inte skulle kunna bli kär på riktigt?

2010-03-09 • 22:23:01
Postat av: Niki

En liten funderare till personen som fått sitt liv räddat av sin partner...

Vad händer med dig om förhållandet tar slut, då du verkar byggt ditt liv och din lycka på den här andra personen? Om den personen gav dig någonting att leva för, vad finns då kvar när han/hon försvinner?



Jag tror det är lite det Nemo syftar på i det han skriver. Att man inte kan bygga sin lycka på någon annan, det är ingen stabil grund. Det fungerar väl så länge personen finns där, men om den försvinner... Ja. You do the math.

2010-03-11 • 05:57:05
URL: http://niki.blogg.se/
Postat av: Anonym

Man kan ta hjälp av andra människor med att bygga upp sig själv utan att bli beroende av dom för sin egen lycka och sedan klara sig utan dom, tror du inte, Niki?

2010-03-11 • 18:46:14

A Part of Your Mind

Du heter

Komma ihåg dig?

E-mail

Blogg

Wooords


Trackback
RSS 2.0